Det fanns en tid, en tid av hänryckning för oss som kunde läsa Lenins ord
Som en gud nedstigen hit från himmelen, kom han till en plågad jord
Och varje fråga fick sitt klara svar, absolut logik, sanningen låg uppenbar
Men offer krävs för nåt så stort, och offrat har jag gjort

Jag såg en skymt av hennes kind när tåget gick
Det var mitt livs värsta ögonblick
Aldrig mer i livet såg jag henne sen, aldrig mer igen
En sorgsen blick, ett stumt farväl
Hennes ögon sa mig; du och jag, det var vi men du förrådde mig idag
Du min man, glöm mig, om du kan

Det gick en tid, jag blev en främling för mig själv, förändrad mer än jag förstod
Mera en princip, ja som en fix idé, än en man av kött och blod
Så i revolutionens röda gap
Maldes också jag till ett nytt slags fångenskap
Natasja blev en dröm jag drömt, men aldrig nånsin glömt

Jag såg en skymt av hennes kind när tåget gick
Det var mitt livs värsta ögonblick
Aldrig mer i livet såg jag henne sen, aldrig mer igen
En sorgsen blick, ett stumt farväl
Hennes ögon sa mig; du och jag, det var vi men du förrådde mig idag
Du min man, glöm mig, om du kan